Emil, det halva fåret av Petra Szabo
En kylig aprilmorgon
kom lille Emil till världen.
Hans mamma såg kärleksfullt på honom och slickade hans
päls.
Men sedan tänkte hon bekymrat:
Ett svart-vitt lamm! Hur ska det gå?
Emil blev allt större men aldrig ville någon leka med honom.
De andra lammen retade honom för hans svarta bakdel.
Till och med det helsvarta fåret sa en dag:
”Det är jag som är det svarta fåret. Det behövs
ett svart får i varje flock. Men du som varken är svart eller
vit passar inte alls här. Ge dig iväg härifrån!
Du är ju bara ett halvt får!”
Emil blev mycket ledsen,
och så snart han kunde smet han sin väg.
Willi, fårhunden, blundade med ena ögat och låtsades
inte se något.
Det hade länge varit oroligt i flocken för det där svart-vita
lammets skull.
Willi hade andra bekymmer också.
Sedan en tid låg en gammal varg och lurade på fårflocken.
Vargen ville så gärna ha ett lamm till middag, och Willi måste
hela tiden försöka hålla flocken samman och skydda den.
Men samma dag som Emil hade lämnat flocken tog vargen en lång
kvällspromenad.
När Emil nådde fram till Skogen började det bli mörkt.
Det var höst och redan ganska kallt. Emil kände sig lite ängslig
i den mörka skogen, men tillbaka till flocken ville han inte.
Då dök plötsligt vargen upp alldeles intill Emil...
