Utdrag
ur
Drakens blomma
…
Blom gav sig iväg efter den okända blomman. Det var en lång
och besvärlig resa tills han äntligen kom fram till ängen
med kullen där den farliga draken bodde.
Men när Blom såg alla de ovanliga blommorna som växte
där, då kunde han inte låta bli att plocka några
av dem och glömde alldeles bort varför han hade kommit.
Han plockade fler och fler och slutligen höll han en stor bukett
i sin famn.
Då kom han ihåg drakens blomma.
Han
sökte sig fram till grottans ingång och smög sig försiktigt
in.
Längst inne i grottan hittade han den farliga draken.
Där låg han.
Och på marken alldeles tätt intill honom växte en liten
gul blomma.
Blom smög sig närmare och tittade på den.
Då fick draken syn på Blom och spände sina hemska ögon
i honom.
”Jag ska äta upp dig!” fräste han och spottade eld.
Men Blom bara stirrade på den lilla blomman.
”Ska detta vara den sällsynta blomman som skulle kunna bota
prinsessan?” frågade han. ”Den här sorten ger ju
inte sömn!”
Draken fräste och medan lågor slog ut ur hans gap röt
han: ”Nu äter jag upp dig!”
”Men hör på!” sa Blom. ”Det där är
en alldeles vanlig blomma som växer vid varenda vägkant. Det
vimlar av dem på ängen där ute. Så tog han en blomma
ur sin bukett och höll den framför drakens näsa: ”Titta
på den här istället, den är verkligen sällsynt.”
Då stängde draken sitt hemska gap och glodde ilsket på
honom. Och så började Blom berätta om blomman som han
hade plockat ute på ängen. Han berättade om dess art och
släkt, skönhet och sällsynthet.
Han tog blomma efter blomma ur sin bukett och berättade allt om dem.
En hel timme hade gått och Blom berättade fortfarande om sina
blommor. Men då fick draken nog. Han morrade: ”Nu, nu, nu
sluuukar … jag…
Och så öppnade draken sitt fruktansvärda gap, och ...
… gäspade.
Han gäspade så stort att ångan ur hans gap fyllde hela
grottan och lade sig som dimma över den vackra blomsterängen
utanför.
Och så somnade draken.