Utdrag
ur
Glasblommornas
land
För länge länge sedan, på den tiden då det
fanns feer, småfolk och jättar, bodde det ett folk uppe bland
molnen. Deras land kallades Molnriket, och de bodde i lätta, ömtåliga
hus av moln.
Det märkliga med det här riket var att det hela tiden förändrades.
Ibland såg molnen ut som små öar på himlen, ibland
som ett enda stort moln. Husen och kungens slott förändrades
inte, men landskapet skiftade efter invånarnas önskningar.
Molnfolket tyckte mycket om att kika ner på jorden, för precis
under dem bredde Glasblommornas land ut sig.
I Glasblommornas land växte blommor av skiraste glas. De lyste dag
och natt i de vackraste färger.
En gång om året plockade glasfolket blommor, som de smälte
ner och formade hus av. Det blev praktfulla, skimrande glashus. Och de
som bodde i husen var lika öppna och ärliga som glashusen var
genomskinliga.
Här fanns det inget missnöje och ingen nöd. Alla hade tid
för varandra och gjorde allt med glädje.
Ja, det var skönt att leva i Glasblommornas land.
Så en dag kom en främling åkande med häst och vagn
till Glasblommornas land. Han började tala till folket:
- Här är farligt att leva, sa han. Ni bor i genomskinliga hus.
Alla kan se vad ni har för er. Se upp med era grannar och med molnfolket.
De planerar något hemskt. Bara jag kan rädda er. Ni måste
måla era hus, så att ingen kan se in. Min vagn är full
av färgburkar. Ni får en hel burk med den skyddande färgen
mot bara tre glasblommor.
Alla i Glasblommornas land blev nu ängsliga och bytte blommor mot
färg och målade sina hus.
Men färgen som främlingen haft med sig - var svart. Svart som
natten.
Snart förändrades glasfolket. De började bli misstänksamma
mot varandra och också djupt sorgsna.
Bara en liten flicka var som hon alltid varit. Kvar i hennes hjärta
fanns skönheten från förr. Hon var inte rädd.
När molnfolket såg hur de skimrande glashusen förvandlades
till något fult och svart blev de väldigt besvikna......
